Det finns människor som kan vara i sociala sammanhang utan att känna sig riktigt bekväma. Utåt fungerar allt. Man deltar i samtal, lyssnar, svarar och är närvarande. Men inuti pågår något annat, en ständig uppmärksamhet på det som händer runt omkring.
Det kan handla om små saker. Hur någon reagerade på det man sa. Om man tog för mycket plats eller för lite. Om stämningen förändrades en aning. Tankarna rör sig snabbt, ofta utan att man själv riktigt styr det. Ett vanligt exempel är efter ett samtal. Man går därifrån och börjar gå igenom det som sagts. Borde jag ha formulerat mig annorlunda. Hur uppfattades jag? Det som för andra passerar obemärkt kan stanna kvar och analyseras länge. I stunden kan det också märkas som en svårighet att släppa taget. Även i lugna och trygga sammanhang finns en beredskap. Man känner av, tolkar och justerar. Det kan göra att man sällan riktigt sjunker ner i situationen, även när man egentligen vill.
För många har detta utvecklats tidigt. Att vara uppmärksam på andra kan ha varit ett sätt att förstå, anpassa sig eller undvika något som kändes svårt. Med tiden blir det en vana, ett sätt att vara i kontakt med omgivningen. I vuxenlivet kan det få konsekvenser som inte alltid syns. Sociala situationer kan ta mer energi än de ger. Man kan behöva återhämta sig efteråt, inte för att det var något som gick fel, utan för att man varit så aktiv inuti. Det kan också påverka känslan av närhet. När en del av uppmärksamheten hela tiden är riktad mot att tolka och justera blir det svårare att bara vara i mötet.
Att börja förändra detta handlar inte om att sluta vara uppmärksam. Snarare om att ibland rikta uppmärksamheten tillbaka mot sig själv. Att lägga märke till när man börjar analysera, och försiktigt släppa det för en stund. Det kan vara små förskjutningar. Att stanna kvar i det som faktiskt händer, i stället för att gå vidare till tolkningar. Att låta ett samtal få vara som det är, utan att direkt värdera det.
Med tiden kan det bli möjligt att vara mer i upplevelsen än i analysen. Och i det kan något annat uppstå, en känsla av att inte bara vara med andra, utan också vara kvar i sig själv samtidigt.
Lisa Pousette, legitimerad psykoterapeut. Terapeutiska