När vi här är mellan tjugo och fyrtio år anstränger vi oss förtvivlat för att vara perfekta, för vi är väldigt oroliga för vad andra ska tycka och tänka om oss. Många människor i åldrarna 20-40 år upplever ofta en stark önskan att passa in och bli accepterade av andra. Detta kan bero på en rad faktorer, inklusive karriär, familjebildning, och socialt umgänge. Rädslan för att misslyckas eller att inte leva upp till andras förväntningar kan vara stark under dessa år.
Sedan passerar vi de fyrtio och de femtio, och då börjar vi äntligen bli fria eftersom vi kommer fram till att vi struntar totalt i vad andra tycker och tänker om oss. Vid denna ålder börjar många individer känna sig mer säkra i sig själva och bryr sig mindre om andras åsikter. Livserfarenhet och en bättre förståelse för sitt eget liv och sina värderingar kan bidra till denna känsla av frihet.
Men riktigt fri fri blir man inte förrän efter sextio eller sjuttio, när man äntligen inser den befriande sanningen: det var över huvud taget aldrig någon som brydde sig, alla har fullt upp med sitt. De bryr sig inte. Det gjorde de inte då heller. De har aldrig brytt sig. Människor tänker mest på sig själva. Den befriande insikten att ingen egentligen bryr sig lika mycket om oss som vi trodde kan vara djupt lugnande. När man inser att andra är mest upptagna med sina egna liv, kan man släppa mycket av den onödiga pressen och fokusera på att leva som man själv vill.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut. Terapeutiska
