Personer med undvikande anknytningsmönster lever med en ambivalens som innebär rädsla både för att vara alltför nära och alltför avlägsen sin partner. De försöker hålla sina känslor i schack, men utan att lyckas: de kan vare sig undkomma sin ångest eller fly sina känslor. Ofta överväldigas de av sina egna reaktioner och kan då uppleva stora känslostormar, deras humör är oförutsägbart.
De betraktar sina relationer utifrån en modell som säger dem att man måste närma sig andra för att få sina behov tillgodosedda – men kommer man någon alltför nära blir farligt. Med andra ord: den person de kanske vill närma sig för att få uppleva trygghet och säkerhet är samma person som de är rädda att komma alltför nära.
Du förstår hur svårt det är att ha en sådan partner! De är rädda för att bli lämnade. De kämpar för att klara av närhet, intimitet. De kan klänga sig fast vid partnern när de upplever sig vara avvisade – samtidigt som närhet kan få dem att uppleva ett slags fångenskap.