Besvikelse är en av de mest mänskliga känslor som finns. Den dyker upp när något inte blir som vi hoppats, när en relation inte håller vad den lovat eller när livet plötsligt tar en annan riktning än vi föreställt oss. Ofta blandas den med sorg, ilska eller skam, och just därför kan den kännas så tung. För en högkänslig person kan upplevelsen dessutom bli extra stark – sinnet registrerar nyanser och besvikelserna kan ta längre tid att bearbeta.
Att känna besvikelse betyder inte att något är fel på dig. Tvärtom visar den att du haft förväntningar, att du längtat och trott. Det är en del av att leva öppet och engagerat. Men när känslan dröjer sig kvar kan den skapa en slags frusenhet där vi undviker nya möjligheter för att slippa bli sårade igen.
Vägen vidare börjar ofta med att ge känslan plats. Tillåt dig att vara ledsen eller arg, utan att döma dig själv. Sätt ord på vad som hände – gärna i ett samtal eller genom att skriva, detta för att skilja fakta från tolkningar. När du ser situationen tydligare blir det lättare att förstå vad du faktiskt kan påverka och vad du behöver släppa.
Besvikelse kan paradoxalt nog bära en inbjudan till fördjupning. Den pekar på vad som är viktigt för dig, vilka behov och värderingar som betyder mest. När vi vågar möta den ärligt kan vi justera våra förväntningar, sätta sundare gränser och kanske rikta energin mot relationer och projekt som ger mer tillbaka.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut
www.terapeutiska.se
