Livet innebär en lång serie av psykiska kriser. Många gånger kan det vara svårt att avgöra om en svår händelse ska betraktas som en traumatisk kris eller en livskris, såsom att till exempel stå inför en skilsmässa.
Ju mer oväntad en händelse är, desto större är risken att en kris kan utvecklas. Om man är förberedd för att något otrevligt eller svårt kan hända är chansen större att klara en följande psykiska påfrestning utan bestående men.
Det finns två olika slags hot: det inre och det yttre hotet. Det yttre hotet kan vara mot vårt fysiska liv och mot våra möjligheter till behovstillfredställelse. Till exempel svår sjukdom eller dödsfall i omgivningen.
Det inre hotet är riktat mot vårt psykiska välmående. Så som relationsproblem, övergivenhetskänslor eller att man blir mobbad på en arbetsplats.
I ett modernt samhälle finns även något som man kan kalla för osynligt hot, såsom det radioaktiva nedfallet över delar av Sverige efter Tjernobylolyckan år 1986 eller dagens klimatförändringar och miljöförstöring. Det är lätt att bli stressad när man via massmedier får höra om fara för liv och hälsa och som man dessutom inte kan påverka själv.
Det finns olika sätt att hantera stress och hot: antingen genom att acceptera och anpassa sig till det svåra, såsom när man har fått en svår livslång sjukdom, eller genom att lösa problemet, till exempel genom att byta arbetsplats om man har blivit illa behandlad på jobbet.
Däremot är det definitivt inte bra för den psykiska hälsan att ”fly” problem som tyvärr många gör. Att lindra oron och ångesten med hjälp av alkohol, droger eller någon annan form av ”självmedicinering” hjälper inte i det långa loppet. Inte heller att man isolerar sig från vänner eller förnekar problemet.