Människor som har ambivalent anknytning är den näst största anknytningsgruppen: cirka 20 procent av befolkningen. Eftersom dessa människors tidiga behov av anknytning inte tillgodosetts eller i vart fall inte tillräckligt tillgodosetts, kräver de närhet, intimitet, och känner sig osäkra om sitt eget värde – vilket gör det svårare för dem att tro att någon älskar dem och verkligen bryr sig om dem.
Den barndom de beskriver karakteriseras ofta av att de fick anstränga sig för att försöka behaga föräldrarna, men också av ilska och besvikelse, liksom av omvänd rollfördelning: barnet uppfostrade den vuxne. Eventuellt har man då som barn alltför tidigt varit tvungen att bära ansvar för sitt eget och sina närståendes liv, till exempel på grund av föräldrarnas missbruksproblem, att de arbetade för mycket eller att någon i ens omgivning var psykiskt instabil.