När vi blir triggade och påminns om det olösta i det förgångna, reagerar vår kropp som om det som hände i det förflutna faktiskt händer i detta nu. Det är det som anknytningsstilen handlar om.
Ta exemplet med en partner som inte ger dig respons. Det påminner om när din pappa inte lyssnade utan istället ignorerade dig; du får samma känsla i magen, samma oroskänsla, frustration, och en negativa självuppfattning; en känsla av värdelöshet börjar pyra inom dig. Din mentala modell kanske säger till dig: män = övergivenhet.
Den anknytningsstil som bildats under de första levnadsåren i allt väsentligt kvarstår i vuxen ålder. Det som vi har upplevt i barndomen skaffar vi själva i vuxenlivet. Ingen rättvisa här inte: lyckliga barn blir skickliga på att skaffa ett lyckligt vuxenliv; olyckliga barn får uppleva det motsatta.