Anknytningsmönstret följer med hela livet

Barndom
Om det lilla barnets mamma/pappa blir glad av att barnet söker närhet och ger ett tryggt stöd, lär sig barnet att utgå från att anknytningspersonen finns som en trygg bas och som en säker hamn vid behov. Barnet får då en trygg anknytning. Tidsmässigt sker detta redan innan barnet är tre år gammalt. Ja, du läste rätt, så tidigt i livet händer det.

Om barnets anknytningsperson istället svarar med en negativ reaktion lär sig barnet att det inte kan lita på att vårdnadsgivaren finns där vid behov. Barnet utvecklar då en otrygg anknytningsstil; antingen en undvikande eller en ambivalent anknytning. Det lilla barnet förstår inte då att det går att få ett riktigt ”gosigt” förhållande till en annan människa.

Om barnet har lärt sig att mamman/pappan är formell, saklig, håller avstånd och inte visar kärlek genom fina ord, kramar och pussar är det stor risk att barnet utvecklar en undvikande anknytning. Om anknytningspersonen däremot har varit en riktigt bra förälder vissa dagar i veckan och en usel mamma/pappa de andra dagarna utvecklar barnet ofta en ambivalent anknytning.

Vuxen
Den anknytningsstil man antagit som barn följer ofta med in i vuxenlivet och ligger till grund för hur relationer och gemenskap skapas. En trygg anknytningsstil som vuxen innebär att individen är bekväm i att komma nära andra människor och har lätt för att vara ömsesidigt beroende av personer i sin omgivning. En tryggt anknuten vuxen person känner inte oro för att bli övergiven eller att någon ska komma för nära. En sådan person kan verkligen älska sin partner och leva i långa förhållanden. Så ser du en kontaktannons där någon skriver att han/hon har en trygg anknytning så tveka absolut inte! (Det här var ett skämt, men du förstår ändå poängen.)

För den vuxna individ som har en undvikande anknytningsstil uppstår känslor som nervositet i relationer och svårigheter i att lita på eller vara beroende av andra.

En person med ambivalent anknytning har känslor av att andra inte vill komma lika nära som individen själv skulle önska och visar ofta överdrivna känslor. Oro och rädsla över att bli lämnad ensam är ofta dominerande känslor i kärleksrelationer, vilket kan blir avskräckande för ens partner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *