Att ha en partner med ett undvikande anknytningsmönster kan vara både förvirrande och frustrerande, särskilt om du själv har ett mer tryggt eller kanske ambivalent anknytningsmönster. Det här mönstret gör att den undvikande personen pendlar mellan längtan efter närhet och en stark drift att hålla sig på avstånd för att skydda sig själv.
För personer med undvikande anknytning kan intimitet upplevas som överväldigande, nästan hotfull, och det väcker ofta en inre konflikt. De längtar efter kärlek och gemenskap men har svårt att tillåta sig själva att vara sårbara och beroende av någon annan. Det gör att relationer med dem ofta blir till en slags ”dans” av närmande och undandragande. När partnern tar ett steg framåt, tenderar den undvikande att dra sig undan, och när partnern i stället drar sig tillbaka, kan den undvikande våga ta ett steg närmare.
Den undvikande anknytningen har ofta sin grund i barndomen, då det lilla barnet lärde sig att det var bäst att hålla viss distans för att skydda sig själv. Kanske behövde de som barn anpassa sig mycket till en vuxen som krävde stöd eller på annat sätt överskred barnets gränser. Det här inlärda mönstret kan dock skapa svårigheter i vuxna kärleksrelationer, där trygghet och ömsesidig sårbarhet är viktiga.
Att vara tillsammans med någon som har undvikande anknytning betyder att man behöver ha tålamod och ge dem det utrymme de behöver. Samtidigt är det viktigt att skapa en trygg relation där de kan känna sig säkra nog att våga komma nära.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut. Terapeutiska
