Vi väljer ofta en partner som bekräftar vårt grundmönster. Om vi till exempel växte upp med ambivalent anknytningsmönster kopierar vi lätt detta mönster även som vuxna – trots att det faktiskt kanske skadar oss. Ett sätt att kopiera är att välja en partner som ger en stor ensamhetskänsla pga. att hen har ett undvikande anknytningsmönster.
Personer med undvikande anknytningsmönster har en tendens att emotionellt distansera sig från sin partner. De fokuserar ofta på sig själva och kan bli väldigt uppmärksamma på just de egna behoven. De tenderar att leva ett rätt inåtriktat liv; de kan rentav förneka betydelsen av att överhuvudtaget ha en partner och i de fall de ändå har en, kan de lätt göra sig av med denna person. Psykologiskt värjer de sig ofta mot omvärldens krav – och de har en förmåga att helt stänga av sina känslor. Även i emotionellt akuta situationer kan de koppla bort sina känslor, så till den grad att knappt reagerar på svårigheterna. Om exempelvis deras partner är ledsen och nere och hotar med att ge sig av, då kan de svara att de över huvud taget inte ens bryr sig om den saken.
Det är svårt och stressigt att leva med en som har undvikande relationsmönster. Förhållandet ger relationsstress vilket sliter hårdare än tidsstress. Konflikter som förblir olösta kan hålla stressnivån på en hög nivå och man vet att kvinnor är känsligare för relationsstress än vad män är.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut. Terapeutiska