Panikångest kommer ofta plötsligt utan förvarning. Kroppen reagerar med full kraft trots att inget yttre hot finns. Hjärtat rusar, andningen förändras, kroppen känns främmande och tankarna blir dramatiska. Många är övertygade om att något allvarligt håller på att hända.
Det som gör panikångest särskilt skrämmande är just detta: upplevelsen av att tappa kontrollen över kroppen och över sig själv.
När kroppen tolkar fara
Vid panikångest aktiveras kroppens alarmsystem. Det som egentligen är till för att skydda oss vid verklig fara sätts i gång utan att situationen kräver det. Kroppen förbereder sig för handling trots att det inte finns något att fly ifrån. Vanliga kroppsliga reaktioner är hjärtklappning, tryck över bröstet, yrsel, svettningar, skakningar och andningspåverkan. Många upplever också overklighetskänslor, domningar eller en stark rädsla för att dö, svimma eller förlora kontrollen.
Dessa symtom är i sig inte farliga, men de känns ofta djupt hotfulla.
Rädsla för symtomen förvärrar upplevelsen
Det som ofta gör panikångest mer intensiv är tolkningen av de kroppsliga signalerna. När hjärtklappning tolkas som ett tecken på hjärtproblem, eller yrsel som att man håller på att svimma, ökar rädslan ytterligare. Rädslan förstärker kroppens reaktioner, som i sin tur bekräftar rädslan. En ond cirkel uppstår där kroppen och tankarna driver på varandra. Många börjar därför leva med vaksamhet. Man skannar kroppen efter tecken, undviker situationer eller försöker kontrollera sina reaktioner. På sikt kan detta begränsa livet mer än själva panikattackerna.
Att möta panik utan att kämpa emot
Ett avgörande steg i hanteringen av panikångest är att sluta kämpa mot symtomen. Kamp signalerar till kroppen att något verkligen är farligt, vilket ofta förstärker reaktionen. Att möta panik handlar i stället om att låta reaktionen ha sin gång, samtidigt som man förankrar sig i vetskapen om att det som sker är obehagligt men inte farligt. Panikattacker når oftast sin topp inom några minuter och går sedan över, även om upplevelsen kan kännas lång.
När kroppen behöver trygghet, inte kontroll
Många strategier som bygger på kontroll kan fungera kortsiktigt men vidmakthåller ofta problemet. Kroppen behöver i stället signaler om trygghet och tillåtelse. Detta kan handla om att stanna kvar i situationen, att rikta uppmärksamheten mot något konkret i omgivningen eller att tala lugnt till sig själv. Inte för att övertyga, utan för att skapa stabilitet. Med tiden kan kroppen lära sig att dessa reaktioner inte är farliga. Då minskar ofta både intensiteten och frekvensen av panikattacker.
När man behöver stöd
Panikångest är mycket vanligt och samtidigt djupt ensamt att uppleva. Många drar sig för att berätta, av rädsla för att inte bli förstådda. Psykologisk behandling kan hjälpa till att bryta rädslans kretslopp, minska undvikanden och återerövra tilliten till den egna kroppen. För många innebär det en avgörande lättnad att få sätta ord på det som sker och få stöd i att möta det som tidigare känts överväldigande.
Panikångest är inte ett tecken på svaghet. Det är endast ett uttryck för ett alarmsystem som reagerar för kraftigt men som går att lugna.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut
www.terapeutiska.se