Vi lever i en tid där mängden intryck ständigt ökar. Ljud, ljus, människor, information, krav, tempo. Det som tidigare kom i avgränsade portioner är nu närvarande hela tiden. För vissa märks det knappt. För andra blir det något som sätter sig i hela upplevelsen av vardagen. Det handlar inte bara om stress i vanlig mening. Det handlar om att ta in mer än vad som riktigt hinner landa.
Forskning visar att en betydande del av befolkningen reagerar starkare på både yttre intryck och sociala situationer, och att överstimulering ofta ökar just i samvaro med andra och senare under dagen. Det innebär att det som för andra är en vanlig dag gradvis kan bli något helt annat. men det märks sällan direkt.
Du kan börja dagen med energi. Vara med i samtal, göra det du ska, fungera som vanligt. Men efter hand förändras något. Det blir svårare att sortera tankar och små saker börjar irritera. Ljud känns skarpare och människors sätt att vara tar mer plats i dig än du önskar. Ett exempel är en helt vanlig eftermiddag. Du har haft några möten, pratat med flera personer, svarat på meddelanden, kanske varit i en miljö med mycket ljud. Inget av det är egentligen för mycket i sig. Men tillsammans blir det en mängd som inte riktigt hinner sjunka undan. När någon då vill prata mer, eller när du behöver fatta ett beslut, kan det kännas märkligt svårt. Du blir trött på ett sätt som inte riktigt syns. Tankarna blir många men oklara. Du kan börja ifrågasätta dig själv, trots att det egentligen handlar om att du är fylld. En annan situation är sociala sammanhang som egentligen är trevliga. Du vill vara där. Du tycker om människorna. Men efter en stund börjar något dra i dig, du märker huamtalen överlappar, någon skrattar högt, någon annan vill berätta något viktigt, och du försöker ta in allt samtidigt. Till slut blir det inte mer närvaro, utan mindre.
Det som ofta händer då är inte att du bryter samtalet utan du fortsätter. Men något i dig stänger ner. Du blir tystare, mer avvaktande, kanske lite tom. Inte för att du inte bryr dig, utan för att du redan har tagit in mer än vad som ryms just då. I efterhand kan det vara svårt att förstå, du kan tänka att du borde ha klarat det bättre, att det inte var något särskilt. Men upplevelsen sitter kvar i kroppen som en slags trötthet eller inre mättnad.
Det som är viktigt att förstå är att detta inte handlar om svaghet, utan om hur djupt du tar in det som händer runt dig. Samma egenskap som gör att du uppfattar nyanser, relationer och stämningar tydligt gör också att gränsen för vad som blir för mycket nås tidigare. Att hantera detta handlar inte om att dra sig undan från livet, utan om att börja se hur mycket du faktiskt tar in. Att lägga märke till när det börjar bli fullt, innan det går för långt. Att ge utrymme mellan intryck, inte bara efteråt utan under dagen. Att ibland välja bort ytterligare stimulans, även om den i sig är positiv.
Och kanske viktigast, att sluta tolka den där tröttheten som ett tecken på att något är fel hos dig. I många fall är den bara ett tecken på att du har varit mer närvarande i världen än de flesta.
Lisa Pousette, legitimerad psykoterapeut. Terapeutiska
lisa@pousette.org