Många människor upplever att de inte riktigt vet vad de känner, bara att de mår dåligt. Bakom detta finns ofta en lång historia av att ha varit duktig, anpassad och känslomässigt ansvarstagande för andra. När man inte fått utrymme för sina egna känslor blir det svårt att känna igen dem senare i livet.
Att ha svårt att identifiera sina känslor är vanligt hos människor som vuxit upp i miljöer där känslor inte var välkomna eller trygga. Som barn lär man sig tidigt vilka känslor som leder till närhet och vilka som skapar avstånd.
Om vissa känslor inte fick uttryckas, lär man sig att stänga av delar av sitt inre liv. Senare i livet kan detta märkas i relationer. Man vet inte alltid vad man känner, varför man reagerar som man gör, eller hur man ska lugna sig. Det blir som att stå mitt i ett känslomässigt landskap utan karta.
Impulser, tomhet och meningslöshet
När känslor inte känns igen av oss själva upplevs världen ofta som tom eller splittrad. Man kan reagera starkt, ibland impulsivt, utan att förstå varför. Efteråt kommer skam eller en känsla av meningslöshet. Den tomheten är inte ett tecken på svaghet, utan på att det finns en bristande kontakt mellan känsla och förståelse. Känslor uppstår i kroppen men behöver ett språk för att bli begripliga. Utan det språket känns livet ofta overkligt eller platt, även om allt ser bra ut utifrån.
När relationer blir arenor för känsloreglering
Om man har svårt att känna och förstå sina känslor söker man ofta reglering genom andra. Man vill att någon annan ska hjälpa till att dämpa oro, bekräfta värde eller ge mening. Relationer kan då bli intensiva, fyllda av närhet men också av oro, kontroll och pendling mellan hopp och besvikelse. Bakom dramatiken finns ofta en djup längtan efter att bli förstådd, men också en rädsla för att visa sig sårbar.
Vägen tillbaka till sitt känsloliv
Att börja känna igen sina känslor är en process som kräver trygghet, tid och medveten närvaro.
Det handlar inte om att analysera mer, utan om att stanna upp och låta kroppen tala.
- Börja i kroppen. Lägg märke till var i kroppen du känner något innan du försöker tolka det.
- Beskriv det du upplever. Säg till exempel: ”Det känns som ett tryck i bröstet.” Undvik att värdera det.
- Tillåt flera känslor samtidigt. Ilska och sorg kan samexistera, liksom kärlek och besvikelse.
- Stanna kvar en stund. Känslor försvinner inte för att vi ignorerar dem, men de lugnar sig när de blir sedda.
När man börjar lyssna på sina känslor förändras hela sättet att leva. Relationer blir mindre kaotiska, beslut klarare och kontakten med sig själv djupare.
Lisa Pousette, legitimerad psykoterapeut. Terapeutiska
www.terapeutiska.se