Ibland märker vi det först i efterhand. Att tonen blivit skarpare. Att tålamodet är kortare. Småsaker som tidigare gått obemärkt förbi börjar irritera. Många tolkar det som ett tecken på att något är fel i relationen, men ofta handlar det om något mer stillsamt och mänskligt.
I perioder när livet kräver mycket blir vårt inre mer känsligt. Vi får svårare att sortera intryck och återhämta oss mellan vardagens alla möten, beslut och känslor. Då blir irritation inte ett bevis på bristande kärlek, utan en signal om att vi själva behöver något annat än vi får just nu.
Det är lätt att rikta blicken utåt och tänka att partnern borde förändras. Men ofta mjuknar situationen när vi stannar upp och frågar oss själva: Vad är det egentligen som skaver i mig? Är jag trött, överbelastad, i behov av lugn eller mer utrymme?
När vi förstår vår egen reaktion förändras också samtalet. Istället för kritik kan vi dela något sårbart: Jag märker att jag blir lätt irriterad just nu. Jag tror att jag behöver lite mer återhämtning. Den typen av meningar skapar närhet i stället för avstånd.
Irritation behöver inte vara ett hot mot relationen. Den kan vara en varsam påminnelse om att sakta ner, lyssna inåt och justera kursen tillsammans. Ofta räcker små förändringar för att värmen ska komma tillbaka.
Lisa Pousette, leg.psykoterapeut. Terapeutiska
www.terapeutiska.se
