Du vill göra saker ordentligt, tänka igenom det du säger och skriva så att det blir tydligt och bra. Det är i grunden en styrka som ofta uppskattas av andra men någonstans på vägen kan det glida över i något mer krävande, där det inte längre räcker att det blir tillräckligt bra utan behöver kännas helt rätt, annars är det svårt att släppa taget.
Det märks i vardagen på ett stillsamt men ihållande sätt. Du skriver ett mejl, läser igenom det flera gånger, justerar formuleringar och skickar till slut, men känner ändå en osäkerhet efteråt och öppnar det igen för att kontrollera. Du går från ett samtal och börjar direkt gå igenom vad du sa, hur det kan ha uppfattats och om du borde ha uttryckt dig annorlunda. Samtidigt finns en tydlig önskan om att bli sedd och uppskattad, även om du inte alltid visar det. När någon ger positiv respons känns det bra en stund, men ganska snabbt smyger sig en tvekan in, där du ifrågasätter om det verkligen stämmer eller om det bara var något som sas i förbifarten. Och så finns tankarna som lätt drar iväg. Någon svarar kort, någon återkommer inte som du tänkt, en kommentar landar lite snett. Det är små händelser, men de växer snabbt och fylls med betydelse, och du hamnar lätt i att tänka att du gjort något fel eller borde ha agerat annorlunda.
Det här blir tröttande på ett sätt som inte alltid syns utåt eftersom mycket av arbetet sker inuti dig själv. Du analyserar, finjusterar och försöker förebygga sådant som kanske aldrig ens kommer att hända. Det som ofta ligger under är en känsla av att du inte riktigt kan luta dig mot att det räcker som det är. Att du behöver anstränga dig lite mer, tänka lite längre och göra det lite bättre för att känna dig trygg.
Att börja förändra detta handlar inte om att sluta vara noggrann, utan om att märka när det går från omsorg till krav. Att ibland låta något vara klart, även om det inte känns perfekt, och att inte gå tillbaka för att kontrollera igen. Det kan kännas ovant till en början, men det är just där något börjar skifta. När du inte längre hela tiden försöker säkra utfallet kan det bli lite mer utrymme kvar för något annat, en stillare känsla av att det du gör faktiskt får räcka.
Lisa Pousette, legitimerad psykoterapeut. Terapeutiska
lisa@pousette.org
