Det finns stunder då vi märker att vi lutar oss lite för mycket mot andras reaktioner. Ett ord, en blick, en kommentar kan avgöra hur vi känner oss resten av dagen. Ett stort bekräftelsebehov smyger sig ofta på utan att vi riktigt förstår när det började. Plötsligt är det som om vår självkänsla står och väger på någon annans axlar.
För många handlar det om en vana som formats tidigt. Kanske fick man beröm när man presterade, men mindre värme när man bara var sig själv. Kanske lärde man sig att anpassa sig för att undvika konflikter eller för att bli omtyckt. Och i dagens värld, där sociala medier ständigt mäter vår synlighet, är det lätt att fastna i en rytm där varje liten reaktion känns som ett kvitto på om vi duger eller inte.
När bekräftelsebehovet blir för stort börjar det styra mer än vi vill erkänna. Man tvekar inför beslut och söker råd i sådant man egentligen redan vet. Man känner en oro när ingen svarar, trots att inget egentligen har hänt. Man säger ja fast kroppen skriker nej, bara för att slippa känslan av att göra någon besviken. Och när responsen uteblir kan det kännas som om något inom en faller ihop. Det här sliter. Det gör relationer otydliga och självkänslan skör. Man tappar lätt bort vad man själv vill, eftersom man är så upptagen med att läsa av andra. Till slut kan det kännas som om man lever mer för att bli godkänd än för att leva sitt eget liv. Men det går att vända. Det börjar ofta med något så enkelt, och samtidigt så svårt, som att stanna upp. Att våga lyssna på sin egen röst innan man söker någon annans. Att ge sig själv beröm för sådant som ingen annan ser. Att låta ett nej få vara ett nej, även om det känns ovant. Och att långsamt bygga upp en trygghet som inte faller sönder bara för att någon annan inte reagerar som man hoppats.
När man börjar ge sig själv den bekräftelse man tidigare jagat utifrån, händer något. Man står stadigare. Man blir mindre beroende av andras reaktioner och mer förankrad i sitt eget värde. Det är inte en snabb process, men den är befriande. Och den leder till relationer som är mer äkta, eftersom de inte längre bygger på rädsla eller anpassning, utan på närvaro och ärlighet.
Lisa Pousette, legitimerad psykoterapeut. Terapeutiska