Vi människor är ofta förvånansvärt skickliga på att lura oss själva. Vi hittar ursäkter, mildrar sanningen, förskönar eller förnekar. I stunden känns det tryggare så som att skydda sig mot något som skulle göra för ont att se. Självbedrägeriet fungerar som en inre krockkudde. “Det var nog inte mitt fel.” “Det var egentligen inte så farligt.” “Jag hade inget val.” Men varje gång vi förnekar vår egen del i något, tappar vi lite kontakt med verkligheten – och med oss själva.
Att lura sig själv är sällan medvetet. Oftast handlar det om att bevara en viss bild av vem vi är. Vi vill uppleva oss som rimliga, goda och kompetenta. När något hotar den bilden, går vårt psyke genast in och skyddar oss genom att förvränga verkligheten en aning. Det är mänskligt men det hindrar oss från att växa. Förnekelse, rationalisering, bagatellisering och projicering är bara olika sätt att göra samma sak: att försöka hålla undan en känsla av skam, skuld eller rädsla.
Att se sitt eget självbedrägeri kräver mod, men också vänlighet mot sig själv. Det handlar inte om att piska sig eller avslöja sina brister inför världen, utan om att bli fri. Fri från att behöva försvara, förklara eller rättfärdiga. Först när vi vågar stanna upp och fråga oss vad vi egentligen skyddar, öppnas dörren till något större. Ett första steg kan vara att bara observera sina försvar: hur ofta man säger “det där var väl inget problem”, trots att kroppen säger något helt annat. Kroppen vet ofta före hjärnan när något inte stämmer.
Att börja tala sanning med sig själv är en process. Ibland hjälper det att skriva ner sina tankar, utan att censurera. Orden på papperet visar ofta det vi inte vågar säga högt. Att tala med någon utomstående – en vän, någon som kan spegla utan att döma – kan också göra skillnad. När vi vågar säga “jag vet inte”, “jag hade fel” eller “jag blev rädd”, öppnas en möjlighet till förändring. Vi blir lite mer hela.
Att sluta lura sig själv kan kännas som att riva en vägg. Först obekvämt, sedan befriande. Du behöver inte se allt på en gång. Det räcker att börja med ett enda område där du vill vara mer sann mot dig själv. Bakom varje självbedrägeri finns ett behov av trygghet, kärlek eller respekt. När du ser det, kan du börja ge dig själv det du faktiskt behöver.
Lisa Pousette, legitimerad psykoterapeut
www.terapeutiska.se