När sommaren ebbar ut trummar hela samhället fram bilden av den fläckfria höststarten: pigga barn, nya skolprylar, nystädade kontor och vuxna som glatt tar sig an nya utmaningar. ”Är det bara jag som inte hittar energin?” hinner många undra innan höststormarna ens har börjat.
Min erfarenhet som psykoterapeut är att denna nystartsdröm sällan matchar verkligheten. Terminsstarten väcker ofta oro, ångest och prestationsstress – oavsett om man återvänder till jobbet, plugget eller bara vardagsrutinerna. Rutiner ska hittas, kalendern fylls snabbt upp och gamla prestationskrav gör sig påminda när sommarens frihet är ett minne blott.
Barnen förväntas vara utvilade och motiverade. Föräldrar brottas med känslan av otillräcklighet när livspusslet genast blir överfullt. Många vuxna känner samma obehag och tvivel som barnen själva, fast de sällan säger det högt. På arbetsplatser och i hem återuppstår gamla roller och mönster – den ansvarstagande blir stressad, den lugna blir överväldigad.
Det är precis här som anknytningsteorin ger oss en nyckel – gamla roller från barndomsfamiljen aktiveras ofta när trycket ökar. Kanske märks det först i försök att göra ”allt rätt”, eller i känslan av att inte räcka till när jämförelsen med andras putsade fasader blir för stark.
Hur skapar vi en mänsklig start på hösten?
- Kom ihåg att den perfekta nystarten bara är en gemensam fantasi.
- Låt det ta tid att hitta vardagsrytmen – kalendern behöver inte vara full direkt.
- Börja känna igen de gamla automatiska rollerna hos dig själv och ifrågasätt dem.
- Jämför dig inte för hårt, varken mot andras tempo eller mot dina egna krav.
- Våga säga att hösten är omtumlande – det är helt normalt enligt både erfarenheter och forskning.
Verklighetens hösttermin är sällan okomplicerad, men den blir lite lättare när vi möter oss själva och varandra med förståelse istället för ytterligare krav.
Lisa Pousette, leg. psykoterapeut