Vissa föräldrar förväxlar nära föräldraskap med odisciplinerade barn och att som förälder vara ett slags martyr – medan det goda föräldraskapet i själva verket grundas på disciplin och balans.
Barn behöver ett vårdande och öppet förhållande till sina föräldrar snarare än att behöva känna rädsla för dem. Det betyder inte att föräldrar aldrig ska säga ”nej”. I själva verket är gränssättning mycket centralt för nära föräldraskap, men i stället för att bestraffa oönskat beteende lär de och guidar sina barn på icke-bestraffande sätt och söker problemlösning.
Vi tar vredesutbrott som exempel. Att trotsa och skrika (man pratar till och med om trotsåldern) är en inlärd naturlig reaktion från ett småbarn eller yngre barn. En vuxen som ”tappar koncepten” som svar på sitt barns beteende och som bestraffar barnet möter inte den unges behov av hjälp med att hantera starka känslor såsom frustration och besvikelse.
Barnet behöver en vuxen som i stället kan lära barnet att vredesutbrott kan kontrolleras i stället för att det ska behöva slå vilt omkring sig. Exempelvis: en känslomässig ”härdsmälta” för barn kan utlösas av trötthet, hunger, illamående eller en känsla av emotionell ensamhet. Dessa utbrott kan en förälder bemöta utifrån vilka emotionella behov barnet försökt uttrycka: Kände det sig missförstått? Behövde det fler valmöjligheter? Behövde det hjälp att lära sig något speciellt?