Nu ska vi prata om hjärnan

Jag läste nyligen en bok som heter ”Tänka, snabbt och långsamt”. Boken handlar om hur viktigt det är att ifrågasätta ”sanningar” som vi intuitivt känner inom oss. Författaren till boken är psykolog Daniel Kahneman. Han har vigt hela sitt liv åt att forska hjärnans sätt att organisera tankar och ta beslut.

 Enligt Kahneman är det mänskliga intellektet i våra hjärnor uppbyggt av två system som han kallar för ”System 1” och ”System 2”. Ja, jag vet att det låter abstrakt men om man vill vara vetenskaplig heter ”System 1” amygdala och ”System 2” pannloben.

 ”System 1” styr snabba, känslomässiga och intuitiva beslut. Människan har denna primitiva funktion tillsammans med alla däggdjur. Det är här vi har vårt automatiska tänkande och det är detta som i folkmun kallas för reptilhjärnan. Reptilhjärnan jobbar när man till exempel ser en krokig pinne på stigen i skogen. Man hoppar till och det är först efteråt som man förstår att det man såg var inte en orm utan en helt vanlig pinne. Likadant hade även ett rådjur gjort. Och ibland är pinnen en orm och då är det förstås bra att ha reagerat snabbt.

 ”System 2” ägnar sig åt ansträngande intellektuella aktiviteteter och tar analytiska, genomtänkta beslut. Det är endast människan av alla levande varelser som har ”tvåan”. Problemet är bara att ” tvåan” är ansträngande att använda, vilket gör att alltför många människor styr sitt liv med hjälp av ”ettan”. Det är då det farliga börjar.

 Enligt författaren borde vi aktivt styra och ifrågasätta våra automatiska tankar i ”System 1” eftersom dessa inte är något att lita på. Det är nämligen så att saker som vi hör tillräckligt många gånger blir en sanning för ”ettan”, eftersom den inte kan värdera rimlighet, kostnad eller tidsaspekter i det som den hör. Kahneman tar reklam som exempel. Efter att ha hört tillräckligt många gånger att Hästens sängar är bäst eller den och den mascaran ger snyggaste fransar så tror vi verkligen på reklamens budskap.

 Som psykoterapeut träffar jag dagligen persononer vars ”System 1” har blivit felprogrammerat i tidig barndom med negativa, förminskande självbilder. Följden blir att dessa personer även som vuxna har en stark känsla av att inte räcka till, det kan gälla allt från relationer till arbetsliv. Grymt och orättvist!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>