Du har säkert ställt dig frågan hur syskon som vuxit upp i samma familj kan ändå vara så olika i personlighet och beteende.
Utvecklingen av syskonens personlighet sker utifrån hur de uppfattar att föräldrarna bemöter dem! Beroende på hur syskonens olika egenskaper lyfts fram av föräldrarna, intar syskon olika roller i en familj. Upplevelser som sedan är ständigt närvarande under uppväxten och fortsätter i vuxenlivet. Tänk bara på era egna familjesammankomster: vem tar plats och vem blir tyst när ni träffas? Har det alltid varit så?
Även placering i syskonskaran är viktig: man brukar prata om endabarn, äldstabarn, mellanbarn och yngstabarn.
Det äldsta barnet vill ofta ta mer ansvar i familjen, eftersom hon/han som barn upplevt att bli mer älskad av föräldrarna i den rollen.
Barn som är yngst i syskonskaran lever ett mindre kravfyllt liv eftersom de blir älskade oavsett vad de gör, då detta barn inte förväntas ta något påtagligt ansvar i familjen.
Är barnet varken äldst eller yngst i syskonskaran kan det få en roll som fredsmäklare eller medlare. I den rollen kan mellanbarnet känna sig osynlig, i synnerhet om de äldre och yngre syskonen tar stor plats i familjen.
Det barn som är äldst i familjen känner ofta, även som vuxen, ett behov av att ta mer ansvar. Samtidigt får den som är yngst ta ett steg tillbaka med gott samvete eftersom det inte föreligger lika stor press på att ta ett större ansvar. Eller tvärtom. Kanske känner vi oss kvävda under präktiga storasystrar eller undanskuffade av egocentriska småsyskon.
Syskonrelationer är ofta komplicerade.
Lisa Pousette
Leg. psykoterapeut