Om anknytningsteori

En väletablerad och trygg anknytning mellan det lilla barnet och mamman (eller pappan/någon annan person som tar hand om det lilla barnet) ger barnet bättre social kompetens, samt ge det en god grund för dess framtida sociala och känslomässiga utveckling.

Det som är intressant är att allt inte bara beror på mamman utan även på barnet; vissa barn är av naturen trygga, medan andra barn är mycket känsliga i sina nervsystem. De ”robusta” barnen har mycket lättare att stå ut med mammans brister jämfört med känsliga barn, som lättare tar skada av mammans svårigheter.

Forskarna har sett att mödrar som har ett litet eller dysfunktionellt socialt nätverk i större utsträckning än andra mödrar får barn som inte har en trygg anknytning. Barnet får då oftare otrygg anknytning (så kallad ambivalent eller undvikande anknytning). Detta gäller dock endast om barnets temperament är exempelvis känsligt eller lättretat.

Om mamman är stel och rigid behöver detta inte automatiskt betyda att barnet får en otrygg anknytning. Om barnet är ”gjort av starka tegelstenar” blir anknytningen mellan mor och barn trygg trots mammans brister. Om barnet i stället har ett temperament som lätt blir stressat och oroligt finns risk för att barnet får en otrygg anknytning.

Den moderna forskningen visar med andra ord att anknytningens kvalitet inte endast baseras på de närmaste omvårdnadspersonernas förmåga, utan har även att göra med vilket temperament barnet har.

Här nedan kommer en kort repetition från mina tidigare blogginslag:
Läs alternativen och se om det är 1, 2 eller 3 som passar in på dig. Läs sedan resultat – så blev du som vuxen – lite längre ner på sidan.

1. Din uppväxt var harmonisk och kärleksfull. Dina föräldrar visade närhet och känslor, du kände i stort sett alltid att du var älskad. Föräldrarna uppmuntrade dig till att vara självständig och intresserade sig för hur du mådde och vad du kände. De stöttade dig i jobbiga situationer och lärde dig att sätta gränser och säga ifrån.

2. Du är uppväxt med föräldrar som inte visade mycket känslor med ord och sällan kramade dig eller visade sin kärlek på ett fysiskt sätt. Du var antagligen ett väldigt snällt barn. Inom familjen skulle du vara stark och klara dig själv, ingen pratade om jobbiga känslor eller händelser. Du kände dig ofta lite ensam och övergiven men pratade aldrig om det, utan sa alltid att du var nöjd och glad. Det var också viktigt att vara lyckad utåt, att visa upp en fin fasad. Dina föräldrar kanske arbetade för mycket eller hade svårt att visa känslor.

3. Du växte upp med föräldrar som du var starkt bunden till, samtidigt som föräldrarna kunde vara nyckfulla. Du blev ibland omhändertagen, ibland avvisad när du skulle berätta något eller söka hjälp. De kan också ha hotat med att överge dig, även om de inte menade det. Du kände separationsångest och var ibland rädd och gnällig. Dina föräldrar hade kanske egna problem, såsom att de drack för mycket eller var deprimerade.

Så blev du som vuxen – Anknytningsmönster hos dig som vuxen
1. Du har ett tryggt anknytningsmönster.
• Du har en bra självkänsla och känner dig kompetent i relationer.
• Du litar på dig själv och på andra, och har inte svårt för att komma andra nära.
• Du har inga problem med att binda dig och är inte rädd att bli lämnad.
• Du söker naturligt trygghet hos din partner när du är stressad eller rädd.
• Du har inte svårt för att uppfatta eller prata om dina egna eller din partners känslor.
• Du söker lösningar i konflikter och försöker reda ut missförstånd, utan att hamna i negativa tankemönster.
• Du är sällan svartsjuk och behöver inte hela tiden söka bekräftelse på att du duger.

2. Du har ett undvikande anknytningsmönster
• Du försöker tänka dig fram till om en relation är rätt, i stället för att känna.
• Du undviker ofta närhet och intimitet och kan ha svårt för att binda dig.
• Du kan vara distanserad och kritisk mot din partner.
• Du blir kompis med potentiella partners, av rädsla för att bli avvisad eller komma för nära.
• Du har låga förväntningar på dig själv och andra.
• Du tycker att det känns skrämmande att visa känslor och undviker det helst.
• Du känner ofta att du inte duger, kanske har du bara relationer med folk som redan är upptagna.
• Du tycker att ensam är stark och vill inte vara beroende av andra.
• Du anpassar dig mycket efter din partner och vill alltid vara till lags.

3. Du har ett ambivalent anknytningsmönster
• Är känslostyrd och har i stressadesituationer svårt att tänka förnuftigt.
• Du räknar inte med stöd och trygghet från andra.
• Du är ofta rädd för att bli ensam och övergiven, speciellt när du känner att din partner inte ser dina behov.
• Du har svårt för att lita på din partner, du kan bli klängig och beroende eller besatt och svartsjuk.
• Du kan drabbas av dåligt självförtroende och därför bara bli kär i personer som inte kan ge dig det du behöver.
• Du tror inte att du förtjänar bättre och står ut i en dålig relation.
• Du vill ha en extremt nära relation men är samtidigt väldigt osäker på relationen.
• Du har ofta stormiga relationer eftersom du lever ut dramatiska känslor.

Om du inte har haft en trygg anknytning i barndomen så kan jag trösta dig med att det är möjligt att få trygg anknytning med hjälp av psykoterapi. Man pratar då om förvärvad trygg anknytning.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Meny