HÖGKÄNSLIGHET
-
Ungefär vart femte individ i västvärlden är högkänsliga. Dessa människor är intuitiva, uppfattar lätt saker som sker i deras omgivning och känner av stämningar. Tyvärr är ”myntens andra sida” att det då är lätt att fastna i rädslor om allt ifrån vad som ska eller kan hända, oro för separationer och katastroftankar om framtiden. De ser och uppfattar helt enkelt för mycket för att kunna leva i illusion om att livet är lätt och okomplicerat.
-
Den högkänsliga personen är skicklig på att analysera problem in i minsta detalj, från olika vinklar och sätta dem i sitt sammanhang. Den högkänsliga personen har även en tendens att fundera så på djupet att vi börjar älta. Det kan ta extra lång tid för oss att exempelvis komma över svåra barndomsminnen.
-
Den högkänsliga personen har svårt att ge svar på tal. När vi hamnar i en diskussion eller i meningsskiljaktigheter är vi så upptagna med att analysera vad den andra personen just har sagt att vi blir helt enkelt dåliga på att gräla eller att hävda just i den stunden vår åsikt.
-
Den högkänsliga personen har stor anpassningsförmåga. Förmågan att anpassa sig är värdefull när du skapar relationer samt i nya miljöer och sammanhang. Det faktum att vi är extremt mottagliga för omgivningen betyder att vi rättar oss efter de omständigheter som gäller för stunden. När vi är tillsammans med andra människor blir vi lätt som kameleonter och gör vad som krävs för att smälta in i mängden. Det är därför viktigt att vara medveten om anpassningsförmågan för att inte tappa bort sig själv eller ge avkall på sina behov.
-
Den högkänsliga personen genast när någon inte känner sig tillfreds – kanske ljuset är för starkt, det fattas en kudde i ryggen, personen är törstig, ogillar maten eller är trött och vill helst gå hem; eller så är musiken för hög eller barnen lite väl livliga. Vi förstår vad som kan göras för att åtgärda situationen och få alla att trivas. Denna sida hos oss är ofta mycket uppskattad men kan stå oss dyrt om vi ständigt sätter våra medmänniskors välbefinnande före vårt eget.
-
Den högkänsliga människan behöver djupa och extentiella samtal, all ytlighet blir lätt trättsamt. Vi behöver känslor för att få upp intresset: Ju mer vi sätter oss in i ett ämne desto intressantare blir det och desto mer vill vi fördjupa våra kunskaper.
-
Den högkänsliga personen fastnar lätt i sina egna känslor och sinnesstämningar. Vi vet inte alltid vad vi känner eller varför vi känner som vi gör. Snarare än att kämpa emot våra emotioner kan vi lära oss att lyssna till dem och göra dem till våra vänner! Eftersom vi kan tyda andras känslor borde vi rimligtvis kunna lära oss att tyda våra egna känslor och lita på vår intuition.
-
Den högkänsliga personen har svårt att sätta gränser utan att få skuldkänslor. Ett av våra största problem är att kunna dra gränser utan att få skuldkänslor, att lära sig att man behöver inte förklara sina nej. Tyvärr ställer vi oss alldeles för lätt till andras förfogande, kanske av rädsla för att bli bortstötta eller att framstå som egoister.
- Den högkänsliga personen lever ofta i ett tillstånd av stress och behöver därför tid för återhämtning. Återhämntning som innebär att du får vara i fred med dina tankar.Om vi däremot utsätts för stimuli dag efter dag utan att vi får ta igen oss, riskerar vi kronisk stress.