Skuld som tillhör en annan

Många av oss går omkring och känner sig tyngda av skuld. Vi bär på skuld många gånger helt i onödan. Man pratar då om osund skuld.
Osund skuld är när vi människor går omkring och har skuldkänslor, trots att vi inte har någon egentlig skuld. Dessa känslor kommer ofta ur att vi inte riktigt kan identifiera våra egna gränser. Anhöriga till alkoholister brukar känna skuld som tillhör någon annan. Likaså kan man ha skuldkänslor för att man var oälskad när man var ett litet barn. “Hade jag varit annorlunda hade de älskat mig” är det många som tror även decennier efter att de blivit vuxna. Ett barn tror alltid att om man inte är älskad är det barnets eget fel.
Vi har svårigheter att se var våra problem slutar och var andras problem börjar.

Genom denna bristande självinsikt tar vi ofta på oss ansvar för sådant som egentligen hör till andra. Man kan därför säga att den osunda skulden är att bära fel bördor, att leva andras skuldfyllda liv, att känna sig skyldig utan att ha gjort något som man borde skämmas för.

Hur ser det ut i ditt liv? Hur många av de skuldkänslor du går och bär på är osund skuld, som egentligen tillhör någon annan?

2 reaktion på “Skuld som tillhör en annan

  1. Ursäktar att ämnet i kommentaren och inlägget inte är detsamma. Kanske är chansen större att du ser mina frågor om jag kommenterar sista inlägget, tänkte jag.

    Kort och inte så gott:
    Jag tror jag har ett stycke otrygghet – ambivalent fast i mig själv. I några år har livet varit bråkigt, men det är först nu jag tror mig äntligen hittat orsak.

    Hur går terapin till för att bli… trygg? (Är det bara en massa prat och snack?)
    Hur lång tid brukar det ta innan allt blir ”bra”?

    Jag misstänker att svaren är olika för olika individer. Men kanske finns det någolunda genomsnitts, generella svar?

    Jag förstår om du av anledningar inte vill/kan svara. Det vore guld värt om du bara kan hojta att du sett mina frågor så jag slipper vänta på svar.

  2. Det som i själavårdssammanhang kallas för falsk skuld. Jag tror att många av oss bär på det på ett omedvetet plan. Kanske mycket onödig oro kan bero på det? Jag vill tro att människor vill bli av med saker och ting som tynger i onödan, men kanske inte vet hur de ska göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>