Skam

Skam är en plötslig känsla av att vara totalt exponerad med sin svaghet och sina problem. Skam kan också vara en smärtsam känsla av att inte duga, att man nedvärderas eller att man inte längre får ingå i en gemenskap.

I skammen vågar man inte lita på att någon ska kunna stå ut med en i livet och man kanske känner sig som en bluff. Den skamdrabbade personen förväntar sig förakt från omvärlden, skammen drabbar hela ens person och underminerar självkänslan.

När man har skambelagts som barn tenderar man att bära olika masker i vuxenlivet. Att känna skam under barndomen kan leda till att man i vuxenlivet

  •  känner rädsla för sårbarhet och för att exponera sig själv
  • inte tror att man duger och lider av mindervärdighetskänslor
  • bär på en inre kritiker som ständigt hittar fel och kritiserar personens ageranden, känslor och planer
  • blir tvångsmässigt presterande för att få uppskattning
  • känner sig som en bluff och måste därför vara perfekt
  • jämför sig ständigt med andra
  • utsätter sig för skamligt hanterande (upprepar mönstret från barndomen)

Skam leder oss till isolering. Att reparera skammen är nödvändigt om självrespekten ska kunna återupprättas.

Skammen skär av oss ”vingarna” så att vi inte kan flyga i betydelsen att älska och skapa. När man förväntar sig ömsesidighet och den förväntade bekräftelsen uteblir, uppstår skam. Till exempel när man blir dumpad i ett kärleksförhållande.

Lisa Pousette, leg. psykoterapeut

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *