Många förknippar ensamhet med något negativt och rent av skrämmande. Eftersom vi ständigt via tv, tidningar och Facebook matas med information om hur alla andra har massor med nära vänner är det lätt att känna sig olycklig och rent av avvikande om man själv inte har några att umgås med. Tänk bara hur fredagens underhållningsprogram i tv är är: alla trivs med varandra, folk skrattar och busar – ja – lyckan tycks vara utan alla gränser om man har goda vänner.
Har du känt dig ensam någon gång i livet? Valde du ensamheten själv eller blev du ensam mot din vilja? Det finns en objektiv och subjektiv ensamhet. Med objektiv ensamhet menar man hur många människor man träffar och hur ofta. Den subjektiva ensamheten är däremot individens upplevelser av sin ensamhet.
För en småbarnförälder är ensamma stunder en fullständig lyx och för den som nyligen har mist sin make/maka en stor livskris. Det blir också en livskris för en ung människa som inte hittar någon att leva med.
Det gör riktigt ont när man blir utestängd från en gemenskap och när ensamheten är ofrivillig, ensamhet känns då som en smärta.
Man behöver inte leva ensam för att känna ensamhetskänslor. Det är många som känner ensamheten i sitt äktenskap trots att de lever i en parrelation.