Barndomsupplevelser i vuxenlivet

Det är för att det känns så bekant som de som är otryggt anknutna söker sig till varandras sällskap. Det kan vara en förklaring till varför en otryggt anknuten kvinna upplever en tryggt anknuten man som tråkig och gör att hon söker spänningen hos en otryggt anknuten “slarver”. Detta kallas i psykologin för upprepningstvång. Teorin om upprepningstvång säger att det som vi har upplevt i barndomen skaffar vi själva i vuxenlivet. Ingen rättvisa här inte: lyckliga barn blir skickliga på att skaffa ett lyckligt vuxenliv; olyckliga barn får uppleva det motsatta.

Besvärliga barndomsupplevelser innebär dock inte för alla stora svårigheter i vuxenålderns relationer. En del kan just p.g.a. egna erfarenheter medvetet försöka undvika de fällor, som de egna föräldrarna hamnat i. Till exempel ett parförhållande är för de flesta en arena för att lära sig något nytt. Utmanande livserfarenheter förvandlas emellertid inte automatiskt till kunskap. Det är viktigt att man blir medveten om och kan bearbeta dem tillräckligt.

Upprepar du dina barndomsupplevelser i vuxenlivet? Hur var era föräldrars inbördes förhållande? Hur var det känslomässiga klimatet hemma? Hur visade man ömhet i familjen? Hur grälade man i familjen? Grälar du på samma sätt i det nuvarande förhållandet? Hur reagerade man i familjen om någon mådde dåligt?

Lisa Pousette, leg. psykoterapeut. Terapeutiska

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *