Det finns inte någon relation som är så unik och påbörjas så tidigt i livet som relationen mellan syskon och ingen senare relation i livet berör människan lika mycket. Även om blod är tjockare än vatten kan syskongräl ibland slita så mycket att familjebandet brister, det är tyvärr långt från unikt. Familjeförhållandet är en påverkande faktor för hur syskonrelationen kommer att utformas. En förklaring till att syskonrelationer är så intensiva är att syskon ständigt tvingas att vara nära varandra.
Man får lägga ner en syskonrelation, man måste inte tycka om sin syster eller bror. Men att ”göra slut” med en förälder eller ett syskon ställer oftast till mer problem än det löser. Att en syskonrelation inte fungerar kan bero på en mängd olika saker. Man kan vara väldigt olika som personer, ha olika värderingar, olika åsikter, ha en alldeles för olik, eller alltför lik, personlighet. Hade man inte varit syskon hade man kanske aldrig ens velat lära känna varandra.
Inte sällan ligger någon form av syskonavund bakom trassliga syskonrelationer. Syskonavund är oerhört djupt rotat och vanligt hos oss människor. Syskonavund handlar om att man jämför sig med sitt/sina syskon. Är man dessutom av samma kön är risken stor att man jämför sig extra mycket. Den mest laddade jämförelsen är ”graden av kärlek” från mammas och pappas sida. Känslorna ligger ofta på ett omedvetet plan men kan blossa upp senare i livet. Om man har föräldrar som favoriserar ett syskon blir det ännu svårare att bemästra de negativa känslor man känner för sina syskon.
Lisa Pousette
Leg. psykoterapeut