Att känna skam

Eftersom skam är en förkrympande, förminskande och nedtryckande känsla försöker många undvika att känna skam. Numera tycks vi kunna styra det mesta i livet. Forskningen visar att vi är smartare än våra förfäder och vi lever längre än tidigare generationer och då blir inte steget långt till att även göra av oss med dåligt självförtroende, depression och skam. Eller?

Känsliga personer har lätt att känna skam. Anledningen är att en känslig person många gånger är en utmärkt psykolog, en person som känner och ser det som inte andra känner och ser. Detta gör att deras bild av situationen är annorlunda än omgivningens som inte uppfattar det som pågår i det dolda eller det som är på gång bakom kulisserna. En känslig person kan känna skam även för andra människor, nästan i sin egen kropp, eftersom skam och inlevelse sitter väldigt nära varandra. När en känslig person sedan får höra att hennes bild är annorlunda än omgivningens är det alltför lätt för henne att skämmas och tro att omgivningen har rätt – och att hon eller han är för känslig och överreagerar. Risken finns att den som känner mycket blir pinsam även i sina egna ögon.

Många känsliga personer borde börja försvara sig, stå upp för sin känslighet. Sluta skämmas för sin förmåga att kunna se och analysera det som händer i omgivningen. Acceptera att de verkligen ser det som händer – och vara stolta över sin förmåga att kunna se och hämta information.

Har du tänkt på att skamkänsla kan vara något positivt, kontaktskapande och ansvarighets-görande även för en icke högkänslig person? Det är mycket jobbigt att känna skam, men en människa utan skamkänslor är mer en robot än en mänsklig varelse.

Förr i världen uppfostrades folk till att skämmas, skillnaden var bara att skammen då var kopplad till möjligheten att bli förlåten. ”Bekänn och erkänn – och du blir förlåten.” Numera är det alltför många som aldrig någonsin står för att hon eller han uppför sig illa. I stället för att känna skam börjar många skylla ifrån sig, och i slutändan är alla skyldiga utom stackars lilla den som egentligen borde ta ansvaret för sitt handlande.

Den djupaste skammen är upplevelsen av att inte ha varit älskad för den man är. Uttryck därför den sorg och ilska som du känner mot dem som nonchalerat och förlöjligat din känslighet. Peka på de starka sidor som känsligheten för med sig. Kanske kommer du till sist att förlåta dem som inte kunde förstå dig – i stället för att känna skam för din känslighet.

3 reaktioner på ”Att känna skam”

  1. Tack för denna läsning. Har precis upptäckt HSP och för mig är det en väldigt stor lättnad. Läste detta du skrivit nu om skam och ja, jag kan säga att jag skäms nästan alltid – inte bara för mig själv utan jag skäms även åt andra. Alla känslor och alla tankar, samt tröttheten och brist på ork har genom åren fått mig att tro att jag är sjuk, störd och behöver terapi. Jag har sedan jag var tio år haft idén om självmord för att jag inte orkade bära familjens mående på mina axlar. Men jag är 34 år idag och lever, och har nu fått veta att sådana som ”jag” – är helt normala människor som inte behöver botas! Vilken upprättelse!

  2. Hej, tack för inlägget. Jag lever ihop med en kvinna som är extra känslig eller HSP och för mig har det varit fantastiskt att lära mig hennes värld. Det är väldigt spännande att höra vad hon sett när vi till exempel varit någonstans och kommer hem med samma erfarenhet men helt olika upplevelser. Det är verkligen berikande!
    Men, och det är därför jag skriver, jag har aldrig gjort kopplingen mellan HSP och skam, och jag kan se den nu när jag läst vad du skrivit. Intressant!

  3. Har alltid skämts en massa å mina å andras vägnar och länge undrat vad det beror på och om det går att få bukt med dessa plågsamma känslor. Undrar hur mycket av sånt här som är genetiskt resp inducerat i bardomen, verkar vara komplicerat att svara på i nuvarande kunskapsläge. Jag vill vetat mer.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Meny